Vet ni? Jag älskar egentligen att fylla år. Att en dag per år verkligen få stå i centrum och jag njuter av varje sekund som går. Men så har det inte riktigt varit de senaste åren. En födelsedag är för mig; frukost på sängen, sång, paket, familj/släkt/vänner och allt detta i ett enda stort firande med massor av fika.
Men sist jag fick uppleva en sådan födelsedag var när jag fyllde 16. Sen dess har jag bott här i Örnsköldsvik och blivit firad av min familj genom telefonen och det suger så jävla hårt och gör mig så förbannat deprimerad att jag vill skjuta mig själv! Att min fritid ska ta upp så mycket tid av mitt liv att jag varken får fira min eller min familjs födelsedagar tillsammans med dem, det gör mig riktigt ledsen.
Men som tur är har jag underbara vänner och lagkamrater som sett till att jag fått ha helt sjukt underbara födelsedagsfester. Som denna helg. Denna helg har varit den bästa på väldigt länge och jag hoppas att jag aldrig glömmer den. Men gårdagen, min födelsedag, det kunde ha varit som vilken dag som helst...
Men sist jag fick uppleva en sådan födelsedag var när jag fyllde 16. Sen dess har jag bott här i Örnsköldsvik och blivit firad av min familj genom telefonen och det suger så jävla hårt och gör mig så förbannat deprimerad att jag vill skjuta mig själv! Att min fritid ska ta upp så mycket tid av mitt liv att jag varken får fira min eller min familjs födelsedagar tillsammans med dem, det gör mig riktigt ledsen.
Men som tur är har jag underbara vänner och lagkamrater som sett till att jag fått ha helt sjukt underbara födelsedagsfester. Som denna helg. Denna helg har varit den bästa på väldigt länge och jag hoppas att jag aldrig glömmer den. Men gårdagen, min födelsedag, det kunde ha varit som vilken dag som helst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar